Jag har tidigare skrivit om att kostnaderna för sjukvården, och välfärden i allmänhet, ökar snabbt. Snabbare än BNP, kan man konstatera. Vad är det då som kostar mer? Ja, en av de viktiga orsakerna till kostnadsökningen är vår läkemedelsförbrukning. Vi konsumerar mer läkemedel än någonsin. Och dyrare läkemedel. Med den medicinska utvecklingen följer ständigt nya, förbättrade läkemedel som förbättrar hälsan effektivare, med färre biverkningar och enklare användning. Till denna grupp av läkemedel hör framförallt kemisk cancerbehandling och biologiska läkemedel för reumatiska sjukdomar. Och de nya läkemedelen är verkligen fantastiska – patienter med reumatoid artrit som förut inte kunnat använda sina händer eller armar kan nu i princip helt återgå till sin vanliga livsstil. Samhället däremot, går på knäna.
I en ny rapport från Apoteket visas det att läkemedelskostnaderna bara i år ökade med ca 1 miljard kronor. Som referens låg Sveriges totala statsbudget för 2007 på 938 miljarder kronor. Således står bara själva ökningen för ca en promille av Sveriges stadsbudget! Inser du hur mycket detta är?
En färsk sammanställning från Apotekens Service AB visar att försäljningen i definierade dygnsdoser ökade med 0,9 procent mellan 2008 och 2009. Mätt i pengar ökade försäljningen med 2,6 procent, från 34,2 till 35,1 miljarder kronor.
Att totalkostnaden ökar snabbare än totalvolymen betyder att övergången till nya och dyrare läkemedel fortsätter, skriver Apotekens Service AB i ett pressmeddelande.
Detta är ett enormt problem och något måste göras åt det. Snarast.
Stockholms Läns Landsting gör ett försök med ett nytt utspel om att sjukhusen ska få stå för delar av läkemedelsnotan. Personligen är jag nog lite skeptisk till förslaget, men all heder till SLL för att man försöker ta tag i frågan! Att bara höja skatterna år, efter år, efter år för att finansiera kostnadsökningar i välfärden är helt enkelt inte en långsiktigt acceptabel lösning.
Jag delar din oro inför utvecklingen. Ingen tvekan om att ökningen delvis beror på avancerade läkemedel som gör stor nytta, men ibland är det väl också en fråga om att ett läkemedelsrecept är en snabb lösning istället för att lösa problemet. Som t ex insulin till Diabetes typ 2- patienter.
För 50+ år sedan visste alla (inte bara läkare) att för en sockersjuk gällde det att undvika socker i kosten. Då hette Dt2 “icke insulinkrävande diabetes”. Gissa vilken industri som sedan döpte om det till “typ 2″ och införde synsättet “ät och drick som alla andra och ta insulin om du behöver”….?
Anders, du borde skriva mer om varför man bör öka den privata insatsen för att få vård. Det är, precis som alla säger, enda sättet. Lite högre avgifter gör att tröskeln för att söka vård ökar, vilket minskar slöseriet.
Langkilde skrev: “Anders, du borde skriva mer om varför man bör öka den privata insatsen för att få vård. Det är, precis som alla säger, enda sättet.”
Tyvärr Daniel, här har du fel. Ursäkta mig om du nu kommer känna dig vantolkad, men om man tror att “/…/precis som alla säger, enda sättet”. Då har man tyvärr inte mött representativ sample av demos.
/Daniel