Forskning

Forskning / Politik / Sjukvård — No Comments
27
May 10

När två sjukhus blir ett

effektivitet, det att vara effektiv; inom ekonomin: förhållandet mellan investering i en verksamhet och verksamhetens resultat.

-NE.se

I jakten på effektiviseringsvinster i sjukvården har de senaste åren allt fler stora och små sjukhus slagits samman. Det kanske mest kända exemplet är sammanslagningen mellan förra rikshospitalet Karolinska Sjukhuset i Solna och Huddinge Universitetssjukhus  år 2004. Två av Sveriges största sjukhus skulle bli tillsammans ännu större, och mycket pengar skulle sparas. Genom skalfördelar, d.v.s. principen att det är billigare att bedriva verksamhet på stor skala, skulle Karolinska-Huddingefusionen bli en lönsam affär för landstinget. Men hur blev det egentligen? Blev det billigare och bättre efter fusionen? Nu, sex år efteråt, kanske vi kan börja ana resultaten.

Civilekonomen och managementforskaren Soki Choi har i sin doktorsavhandling vid Karolinska Instiutets Medical Management Center studerat sammanslagningen av sjukhus, och då särskilt Karolinska-Huddingefusionen. Hon uttalar sig exklusivt i Läkartidningen:

“När det gäller sjukhusfusioner anser dock Soki Choi att dessa genomförs för ofta, och många gånger av fel anledningar.

– Fusion efter fusion, data efter data visar att man faktiskt inte uppnår de uppsatta målen för en fusion, varken ekonomiskt eller i vårdkvalitet. I näringslivet ser vi att tre av fyra fusioner är misslyckade. I sjukvården kan vi dra det ännu längre. Det verkar som om många bara följer en trend. Men en trend är inget tillräckligt skäl för att göra en sådan genomgripande förändring, som rör så många, både patienter och personal.

– Däremot kan det i ett långsiktigt perspektiv finnas gynnsamma effekter av fusioner för forskning och utveckling, vilket återstår att se.”

Det finns flera andra exempel på fusioner, bl.a. den av i princip hela Göteborgs sjukvård till den gigantiska vårdapparaten Sahlgrenska Universitetssjukhuset och det splitternya Skånes Universitetssjukhus, resultatet av sammanslagningen mellan Universitetssjukhuset i Lund och Universitetssjukhuset MAS i Malmö. Hur kommer det sig att det blivit så vanligt med sammanslagningar, trots att forskningen idag inte kan peka på några vinster?  Jag tror forskningen pekar på en mycket viktig slutsats: vi måste ifrågasätta om fusioner verkligen är det bästa sättet att effektivisera sjukvården och välfärden.

Folkhälsa / Forskning / Politik / Sjukvård — 2 Comments
19
Nov 09

In antibiotics we trust

Jag har inte haft tid att skriva på länge nu. November är tyvärr en särskilt fullbokad månad och jag har känt mig tvingad att prioritera övriga uppdrag. Ibland behöver man dock koppla av och jag tänkte därför smita ifrån arbetet några minuter och skriva ett kort inlägg om en mycket aktuell och viktig fråga: antibiotika och antibiotikaresistens. Jag är beredd att sätta en ansenlig summa pengar på att detta blir en av detta århundrades viktigaste medicinska frågor.

I onsdagens nummer av Läkartidningen skriver flera debattörer om att vi snart riskerar att stå utan verksamma antibiotika. Antalet fall med multiresistenta ESBL-producerande bakterier ökar snabbt, tillsammans med fallen av bl.a. MRSA. Vad är problemet? Att bakterier kan lära sig att bli resistenta mot antibiotika genom att de utsätts för selektivt evolutionstryck: kort sagt, de som är motståndskraftiga mot antibiotika överlever, de andra inte. På så sätt sorteras de starkaste bakterierna fram och våra antibiotikum blir verkningslösa. Varje kur antibiotika vi förskriver utövar evolutionärt tryck på bakterierna och accelererar således evolutionen mot de osårbara “superbakterierna”.

Professor emeritus Göran Grimvall skriver i Läkartidningen:

Cefalosporinresistensen (Cefalosporiner = antibiotikum, Anders anm.) hos Escherichia coli från patienter på Karolinska universitetssjukhuset i Solna har legat på en låg och stabil nivå i åratal. Nya studier visar på en ökande resistens sedan 2006, en mycket oroande utveckling. Resistens mot andra antibiotika ökar parallellt, och bakgrunden till kopplad resistensutveckling diskuteras. Den gynnsamma situationen i Norden avseende antibiotikaresistens hos gramnegativa bakterier kan snart vara ett minne blott.

Precis som professor Grimvall skriver har vi i Norden haft relativt strikta regler för förskrivning och användning av antibiotika och vi har således haft en långsammare resistensutveckling än i övriga i Europa. I Spanien och andra medelhavsländer är andelen resistenta bakteriestammar nu nästan uppe i hälften. Nu är även vi i norr på väg att förlora detta “försprång” och vi måste ställa oss frågan vad vi ska göra när (inte om) vi står utan verksamma antibiotikum. Den situationen kommer att vara verklighet inom en mycket snar framtid om vi inte vidtar kraftfulla åtgärder.

Hur kan vi rädda situationen?

  1. Minska resistensutvecklingen
    Detta handlar väsentligen om att köpa oss mer tid, att sakta ned bakteriernas antibiotikainducerade evolution så att vi hinner med 2). Hur kan vi minska resistensutvecklingen? Den svenska strategigruppen mot antibiotikaresistens (Strama) föreslår att vi ska låta bli att förskriva antibiotika när det inte är medicinskt motiverat och sikta på att halvera förskrivningen i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö (där det förskrivs mycket mer antibiotika per invånare än på landsbygden). “Om handläggningen av infektioner grundades på aktuell kunskap skulle antibiotikaförskrivningen minska med minst 30 procent”. Vidare bör vårdhygienen skärpas ytterligare och läkarna bli bättre på att anpassa antibiotikavalet efter den bakterie man vill slå ut. Problemet är, till stor del, att läkare av bekvämlighet skriver ut antibiotika utan klar indikation, vilket en grupp allmänläkare skriver om i Läkartidningen. Om vi blickar utanför Sverige (för bakterier bryr sig så klart inte om nationsgränser!) så är detta ett politiskt kontroversiell ämne som är en väldigt tydlig analog till klimatfrågan – hur ska vi övertyga utvecklingsländer om att säga nej till lyx (antibiotika resp. oreglerade utsläpp av växthusgaser) som vi den “industrialiserade världen” haft förmånen att nyttja i över 100 år? Tänk dig att säga till t.ex. Indien att “nej, ni får inte ge antibiotika till era sjuka, vi riskerar resitensutveckling p.g.a vår liberala användning i Europa och USA”.
  2. Ta fram nya antibiotikum
    Om 1) försvåras av bristande motivation hos läkarna, så hindras 2) av bristande motivation hos läkemedelsföretagen: ingen vill ta fram ett nytt antibiotikum.     Och inte kan man klandra dem – vem vill lägga i storleksordningen 10-15 miljarder på att utveckla ett nytt antibiotikum som p.g.a. lösaktig förskrivning och resistensutveckling blir verkningslöst efter 3-4 år? En ren förlustaffär för läkemedelsföretagen. Nej, om vi ska få fram nya antibiotikum krävs en strategisk satsning på både preklinisk och klinisk forskning. Politiker måste inse att detta är en för stor utmaning för att hälso- och sjukvården ska kunna lösa det på egen hand.

All heder åt Otto Cars och resten av Strama-gruppen. Ni gör ett lysande jobb. Det är bara synd att så få agerar på de kloka slutsatser ni drar.

Let’s fight bacteria. And this time, the clever way.

Forskning / Personligt / Vetenskap — 2 Comments
12
Nov 09

Vetenskap & Allmänhet

Idag valdes jag in på ett tvåårigt mandat i styrelsen för den nationella organisationen Vetenskap & Allmänhet.

Vetenskap & Allmänhet, VA, är en ideell förening som vill främja dialog och öppenhet mellan forskare och allmänhet – särskilt unga. Vi vill åstadkomma samtal i nya former om frågor kring forskning som engagerar människor. Grundtanken är att dialogen bör utgå från folks frågor, intressen och oro, snarare än från vad forskarna själva vill föra ut.

Organisationen är sammansatt av nästan 70 tunga aktörer inom forskning, folkbildning och vetenskap. Allt från forskningsstiftelser och myndigheter till stora närinvslivsföretag och universitet märks bland medlemmarna: AstraZeneca, Stiftelsen för strategisk forskning, Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet, Ingenjörsvetenskapsakademien, Vattenfall, Tekniska Museet och många fler.

Organisationen omsätter ca sex miljoner årligen och arrangerar events för såväl beslutsfattare och forskare som politiker och “vanliga” människor. Den kanske mest kända verksamheten är Forskarfredag, som arrangeras på många orter runt om i landet en fredag i september.

Med mig i styrelsen har jag bl.a. Björn Fjæstad, chefredaktör för Forskning & Framsteg, Björn O. Nilsson, VD för Ingenjörsvetenskapsakademien, Yvonne Andersson från Riksdagen och Karolinska Institutet-profilen Carl Johan Sundberg.

Jag ser fram emot två intresssanta och utmanande år med Vetenskap & Allmänhet!

Forskning / Sjukvård — No Comments
21
Oct 09

Nya universitetssjukhus?

Universitetssjukhusen är våra främsta insitutioner för klinisk medcinsk forskning. Forskningen genomförs ofta i nära samarbete mellan de av landstingen ägda sjukhusen och de statligt kontrollerade medicinska fakulteterna vid landets högskolor. I Stockholm samarbetar Karolinska universitetssjukhuset med Karolinska Insitutet, i Göteborg Sahlgrenska universitetssjukhuset med Sahlgrenska akademin o.s.v. Detta samarbete har begränsats av det faktum att det har två olika huvudmän – landstingen respektive högskolorna. En ny statlig utredning, Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården (SOU 2009:43), presenterar ett förslag som i princip innebär att sjukhusen med tillhörande forskning förs över till ett bolag som ägs gemensamt av högskolan och landstinget. Dessa bolag/sjukhus kommer att kallas Universitetsmedicinska centra, UMC. Tanken är att forskningen och spetskunskapen ska få bättre förutsättningar att utvecklas inom ramverket för den nya, gemensamma organisationen. Den främsta fördelen ska vara tydlighet, att det blir lättare att bedriva kvalitativ verksamhet med en huvudman än med två olika.

Nu ser det emellertid ut som att en av de tyngsta remissinstanserna, Sveriges Kommuner och Landsting, är skeptiska till förslaget. De ser hellre en utveckling av det nuvarande samarbetet mellan medicinska fakulteter och universitetssjukhusen. Det kan vara att nämna att i många andra länder så ägs universitetssjukhusen av respektive universitet/högskola.

Forskning / Övrigt — No Comments
9
Oct 09

Forskningens fantastiska framsteg

Eftersom det är fredag och jag har en hel del annat att göra blir det inget inlägg av någon större omfattning idag. Eftersom jag är intresserad av forskning kan jag inte låta bli att publicera denna mycket talande seriestrip om relationen mellan forskare och journalister:

Trevlig helg!